Jag är deprimerad som vanlig.

Min "pojkvän" gick på spelning helt ensam, utan att ens

fråga mig om jag ville följa med. Kan man göra nåt dummare?!
Jag blev jätteledsen och arg.

Sen blev han också ledsen och arg.

Hoppas han hade skittråkigt.

Och mina vänner säger nu att dom kanske inte följer med

mig imorgon när jag ska gå och se ett av mina favoritband.

Har väntat i åår och peppat och peppat,

och så ställer dom inte upp för mig.

Jag önskar att jag bara kunde flytta härifrån, fly från alla as.

Jag tränade iaf 40min igår.

Vikt kl6 imorse: 49,1kg :(

Hittade en bild på när jag vägde 43,7.

Vad smal och fin jag var, men jag insåg det aldrig då.

Dålig dag...
- 4knäcke

- skollunch

- sushi

- 100g chips

=

1500-2000

HATAR.

Skolkade. Har inte pluggat något heller.

Frukost: 1 knäcke m. smör/ost

Lunch: 2 korvbröd m. smör + ½ ostskiva

Middag: grönsakspaj

Övrigt: 5(?) pepparkakor + 2 koppar te m. mjölk

Måste allt gå åt helvet varenda dag!

Hörde från en antagligen före detta vän att hon tycker att vi inte

behöver snacka med varandra mer, hon blir bara irriterad.

Fine, är trött på henne också, hon är så jävla agressiv!

Hon blir alltid arg på mig och skäller ut mig och säger nedlåtande saker.

Ändå är jag en av dom snällaste människor jag vet haha :P

Inte för att låta jättegoistisk men så är det faktiskt,

jag är FÖR snäll mot alla. Bara för att jag inte vill ha några ovänner.

Henner liv kommer även gå åt helvete,

hon är 18 och har redan sambo, barn och hund. Eh?

Tjock har hon blivit med. Det kommer aldrig att hålla,

vill så gärna säga det till henne men jag är inte sån, även om HON är det.

Behöver inte såna vänner ><

Imorrn ska jag kanske titta på balklänningar!

Förresten så har jag gjort världens finaste (och dyraste ><)

alla<3dag-present till min plutt! Det gick på 231 spänn dock :'(

Känns hårt! Men det blev ju så fint.

Och han är värd det, den finaste och snällaste person jag träffat!

Beställde ett specialtryckt fotoalbum med bilder från den tid vi

haft tillsammans ^^ typ lite mer än 1år är det nu tror jag.

Så står det lite söta saker osv.
Åh jag skulle börjat gråta om jag fick ett sånt!

Han kommer säkert inte köpa nåt speciellt till mig haha, för min del gör det ingenting alls, men han kanske kommer känna sig dum ><

Jag åt 2 knäcke till, bara för att det var gott.

"Jag ska ju ändå träna en timma sen" tänkte jag.
Har jag tränat än? Nee, inte ens i närheten!
Hur dum får man vara egentligen.

Jag vill inte ha nån jävla redovisning imorrn, jag vill inte.

Kommer säkert gå dit efter lunch när allt är över.

På så sätt kan jag leva på te tills dess, hoppas jag.

Jag vill inte vara tjock, jag vill vara smal smal smal!
GE MIG SMALHET IGEN!<3
8kg åtminstone, sen kommer jag vara lycklig.

8kg, det låter så mycket nu, men jag vet att när jag gått

ner dom där 8 kilona kommer jag inte märka någon skillnad.

Frukost: 1 knäcke (50) m. smör/ost

Lunch: cup a soup (65)

Middag: grönsakspaj m. ost (300?)

Övrigt: bulle (250?), te m. mjölk

Mina föräldrar sa att jag fick stanna hemma idag, men bara idag.
Har fått en del gjort, inte tillräckligt, men ändå något liksom.

Jag orkar inte vara deprimerad längre!><
Vill inte gå till skolan imorrn heller, för jag kan ändå inte redovisa

vårat jävla grupparbete och det känns bara dumt, ifall dom

andra är redo och klara och jag är där men inte är färdig än... :(

Hela jag har kollapsat, trillat, exploderat. Gått sönder lite?

Jag är nedstressad och deprimerad och känner världens press.

Det resulterar i att jag inte är kapabel till nånting alls.

Skolresultaten dalar, jag tröstäter, får ångest, blir apatisk.

Imorrn ska jag vara hemma, vad föräldrarna än säger.

Jag får massor med uppdrag nu helt plötsligt också, som jag

varken vill eller bör säga nej till. Folk som ber mig rita och

designa saker. Vill ju gärna sprida ut mig själv när jag får chansen.

Allt från bröllopskort till skivomslag är på gång.

Jag borde inte, hinner inte. Men jag måste, VILL.

Jag åt ungefär 250g chips ikväll. Behöver jag ens säga hur jag mår..?

Tränade därefter i 40min, sen började jag gråta.

Jag vill inte leva såhär.

vikt kl5.50: 48,8kg

Jag står stilla som bara den, förståeligt eftersom jag inte gjort

något för att förtjäna att gå ner just nu...

Gick hem nu och skolkar kemin, glömde böckerna hemma.

Men jag är duktig och ska tillbaka efter lunch iaf :D (-snyft!-)

Nu är det bara frågan vad det blir till lunch.

Kanske ska göra sellerisoppa, selleri är väl negativa kalorier?

Köpte det sist vi handlade, alla tyckte jag var galen haha.

En av mina favoriträtter står och väntar på mig i kylen,

men jag får väl äta det till middag sen eller nåt.

Jag hatar när min pojkvän tar på min mage, jag vill bara gråta!

Vill inte vara tillsammans med honom, fast ändå vill jag ha honom.

Han är så tyst, han pratar aldrig om personliga saker, det känns

som jag inte känner honom alls, fast vi hängt ihop i över 1år.

Och han går inte att prata med heller, känns inte som han lyssnar.

Vet inte vad jag ska göra riktigt.

Älskar honom så himla mycket, men jag kan inte utvecklas med honom.

Kom precis hem, trapporna upp till lägenheten kändes av

någon anledning mycket lättare än vanligt.

Jag var halvvägs hem då jag blev stoppad av en joggare,

en väldigt väldigt väääldigt söt joggare ^^
Han var jätteglad och charmig och frågade om det fanns

någon mer väg över järnvägen än bron vi stod bredvid.

Jag blev alldeles nervös och tänkte länge på det,

trots att jag gått den vägen nästan varje dag i flera år!
Men jag kom fram till att det inte fanns någon mer väg.

Han log brett och sa att det var bra att jag visste och

jag smälte som en bit smör i micron ungefär.

5 sekunder efter att han sprungit vidare kom jag på nåt.

Det finns visst en till bro!

Haha jag är helt dum i huvudet, hoppas han inte hittade den!xD

Tänkte göra en sammanfattning av min uppväxt eller nåt?

Lågstadiet

 - Gömde mig och ritade när dom andra lekte ryska posten

 - Dom sa att jag var för spinkig i omklädningsrummet

 - Jag tyckte inte om mat, åt bara om jag blev tvingad

Mellanstadiet

 - Var lite utanför, "tönt" antar jag?
 - Dom sa att jag var bäst i klassen på att rita

 - Ingen sa 'ja' när jag frågade chans

 - Började exprimentera med kläder och smink
 - Minns inte något med mat överhuvudtaget härifrån

Högstadiet

 - Blev plötsligt uppmärksammad av killar

 - Blev utseendefixerad

 - Första fyllan
 - Första kyssen

 - Blev av med oskulden
 - Började älska mat, åt skräpmat ofta

 - Gick upp över 48kg, var "tjock"

Gymnasiet

 - Förstörde relationen till mat

Kan inte minnas något mer typiskt från dom här 3 åren :S

Kanske är för tidigt för att kunna se på saker på det sättet?

Hmm.

Utbildningen jag åkte och kolla på idag verkade asbra, men inte

riktigt jag tyvärr. Får leta vidare...

Vi stannade och åt fläskfilé och pommes på nån restaurang,

jag trodde jag skulle spricka av mättnad!
Det var dom som betalade och det var dyrt och jag kände mig tvungen.

Kunde ändå inte äta upp allt, höll verkligen på att dö, fattar inte

hur dom andra orkade få i sig allt PLUS massa bröd :O

Förresten så är mitt NUMERA f.d favoritbröd jätteäckligt. Bra!